vinet
Jag saknar vinet. Jag saknar fyllan. Jag saknar ruset. Jag saknar gemenskap. Det är mycket som jag saknar, som jag har varit tvungen att ge upp. Offra. För att bli nykter och en bättre, faktiskt, bättre människa.
Vinet om kvällarna, glas efter glas. Sedan somnade man gott. Nu sover jag också gott, men det tar en sån jävla tid att somna. Huvudet som snurrar, tankar. Ryggen som värker. Alla idéer och grejer som jag vill göra. Det går inte att slappna av. Det gick med vin!!
Ruset.
En av de sista fyllorna. Vi drack, det fanns lixom inget stopp. Och dagen efter, på jobb kl 7.30. Jag kynde lixom inte fokusera. Jag mådde skit. Kaffe efter kaffe. Kl blev 16 och iväg på ett kalas. Väl på stationen i Hslm, och jag skyndade mig hem, för att skruva uop tetran och dricka ut flaskan. Den känslan. Då var allt återställt. Det är både härligt och sjukt läskigt att tänka på det.